Hej!

Det var väldigt kul att vid olika tillfällen under december få träffa er språkstödjare. Vi talade om konsten att tala inför andra. Här nedan följer en kort sammanfattning av vad jag tog upp under passen, lite olika mycket i olika grupper. För den som skulle vilja fördjupa sig ytterligare finns vår Talarkokboken.

Allt gott!

Fredrik, 0706-768876
fredrik@ordrum.se

Konsten att tala så att andra vill lyssna

Några grundläggande utgångspunkter kring kommunikation:

• Kommunikation är en färdighet och färdigheter kan vi träna
• Du kan bara ändra på dig själv, inte på alla andra. Genom ditt beteende kan du påverka andras beteende.
• Budskapet ska in, inte ut, dvs det räcker inte med att säga det du ska säga. Du måste också arbeta för att lyssnaren ska förstå och ta till sig budskapet.
• Nervositet är en del av att tala inför andra. Se nervositet som något nödvändigt och bli vän med den. En idrottsutövare strax innan en tävling är också spänd och nervös. Men inom idrottens värld talar man oftare om att vara taggad, laddad och fokuserad. Känslan av nervositet blir på detta sätt något som behövs för att prestera.  Så bli vän med nervositeten och vänd den till något positivt. Tänk på din andning. Du kan prova att göra en andningsrutin med lugna inandningar/utandningar innan du ska tala.

Kroppsspråk och roll

När vi talar inför en grupp är det viktigt att förstå att allt sker på lyssnarens villkor. Det är åhöraren som kan välja att lyssna eller inte. För att kunna anpassa vårt budskap efter målgruppen måste vi därför ta reda på en del om LYSSNARNA. Det kan t ex handla om vilket sammanhang jag ska tala, om gruppen är där frivilligt eller är dittvingad, om deltagarnas kunskaps- och språknivå och om storlek på gruppen. För att kunna anpassa dig efter förutsättningarna är det också bra att veta något om lokalen och hur du kan påverka möblering och liknande.

Ett bra sätt att utveckla sig som talare är att ta reda på hur du uppfattas. Det räcker inte med att du känner dig engagerad, vänlig och tydlig. Det är nämligen inte säkert att det du känner också syns. I några grupper tog jag  exemplet med mina barn som tycker att jag är arg , när jag själv tycker att jag bara är tydlig. KROPPSSPRÅK, ansiktsuttryck och röst kan helt enkelt ljuga – folk kan tolka oss på ett annat sätt än på det sätt som var vår avsikt. Att ha händerna i byxfickorna kan vara bekvämt för dig men för mottagaren kan det uppfattas som nonchalant och ge ett oengagerat intryck, en rynkad panna kan vara ditt koncentrerade uttryck men kan uppfattas som att du är arg eller irriterad.

Vi kan öva på att anpassa vårt beteende så att vi uppfattas på det sätt vi vill – och minska på sådant som leder lyssnaren bort från det du vill förmedla. Men ibland finns det saker i vårt beteende som vi inte kan påverka. Då kan vi hjälpa publiken att bortse från det genom att själva benämna det som finns. Till exempel: “Jag anar att en eller annan funderar över varför jag har armen i bandage. Det beror på en isfläck på väg till jobbet. Nu ska vi prata om dagens ämne, nämligen vad jag kan hjälpa er med som språkstödjare…”

En sätt att tänka kring talarsituationen är att tänka ROLL.  Vad behöver jag göra i talarrollen för att nå mina åhörare? Kanske behöver jag tala högre, och ta mer plats till exempel. Beteenden som kan kännas obekväma men som hjälper dig att bli lyssnad på och på så sätt lyckas i din roll som talare. Fundera över – och öva på – vad du kan behöva tona upp eller tona ner i ditt beteende för att fungera bäst i talarsituationen. Utå från vad som är bäst för lyssnaren.

Tillsammans fångade vi några konkreta beteenden som fungerar i talarrollen (ni fick regissera mig): LYSSNA (med ögat), STANNA (pausera både i kropp och röst), STRÄCK (tänk på hållningen).

Här några andra sammanfattande bilder:

Upplägget och manus

Än en gång: lyssnaren är viktigast. Det är publiken som har makten att stänga av och sluta lyssna. Du måste jobba för att få folk att ta IN ditt budskap, inte bara koncentrera dig på att få UT det. Fokus ska ligga på att få folk att lyssna,  inte på att du ska säga de rätta orden eller att du hinner visa alla powerpointbilder du hade planerat. Om du lägger fokus på det missar du förmodligen publikkontakt och interaktivitet.

Ibland behöver vi hoppa i vårt material under en presentation. För att göra det lättare att hoppa i upplägget är det bra att utforma presentationen i olika delar, i olika moduler. Vissa av modulerna är viktigare än andra – vissa kan du ta med om du har mer tid och ta bort eller tona ner om du blir tidspressad. Har du redan från början gjort ett material som du kan hoppa i kan du känna dig säkrare och anpassa upplägget efter förutsättningarna där och då.

Ett talarmanus är bra att hålla i handen om du inte vet vad du ska göra av händerna. Dessutom är det förstås tryggt att ha för att minnas vad du ska säga. Ha gärna ett lite mindre och tjockare papper (Titta på hur programledarna i tv ofta har det) . Skriv inte ordagrant vad du ska säga. Skriv istället i punktform, gärna utifrån några vägledande frågor (se bild nedan). Skriver du på det sättet blir det lätt att hitta i  det när du kommer bort dig (och det gör man!) och det blir mycket lättare att hoppa i, om du skulle behöva.

Jag vill avsluta med något som är väldigt viktigt och  som vi pratade om i några grupper. Ibland blir det vi gör bra och ibland blir det mindre bra. De flesta av oss är mer eller mindre självkritiska och det kan i grunden vara bra att fundera över vad man kan göra ännu bättre nästa gång. Men samtidigt ska vi inte vara för självkritiska. Klappa dig själv på axeln istället. Du vågade något som kanske var en utmaning för dig – bra gjort! Fortsätt att träna – och lycka till framöver!

Med förhoppning om goda julhelger och ett gott nytt år!

/Fredrik