NOFI

Några utgångspunkter

• Kommunikation är en färdighet och färdigheter kan vi träna
• Budskapet ska in, inte ut, dvs det räcker inte med att säga det du ska säga. Du måste också arbeta för att lyssnaren ska förstå och ta till sig budskapet.
• Nervositet är en del av att tala inför andra. Se nervositet som något nödvändigt och bli vän med den. En idrottsutövare strax innan en tävling är också spänd och nervös. Men inom idrottens värld talar man oftare om att vara taggad, laddad och fokuserad. Känslan av nervositet blir på detta sätt något att acceptera, bli vän med och mentalt vända till något positivt.

Kroppsspråk och roll

När vi talar inför en grupp är det viktigt att förstå att allt sker på lyssnarens villkor. Det är åhöraren som kan välja att lyssna eller inte. För att kunna anpassa vårt budskap efter målgruppen måste vi därför ta reda på en del om lyssnarna. Det kan t ex handla om vilket sammanhang jag kommer in som talare, om gruppen är där frivilligt eller är ditkommenderad, om deltagarnas kunskapsnivå och om storlek på gruppen. För att kunna anpassa dig efter förutsättningarna är det förstås också bra att veta något om lokalen du ska vara i och hur du kan påverka dess förutsättningar.

Vi konstaterade också att ett bra sätt att utveckla sig som talare är att ta reda på hur du uppfattas. Det räcker inte med att du känner dig engagerad, vänlig och tydlig. Det är nämligen ingen garanti att det du känner också syns utåt. Ni minns kanske mitt exempel om mina barn som tycker att jag är arg när jag själv tycker att jag bara är tydlig. Kroppsspråket, ansiktsuttryck och röst kan helt enkelt ljuga - folk kan tolka oss på ett annat sätt än på det sätt som var vår avsikt. Att ha händerna i byxfickorna kan vara bekvämt för dig men för mottagaren kan det uppfattas som nonchalant och ge ett oengagerat intryck, en rynkad panna kan vara ditt koncentrerade uttryck men kan uppfattas som att du är arg eller irriterad.

Vi kan öva på att anpassa vårt beteende så att vi uppfattas på det sätt vi vill - och minimerar sådant som leder lyssnaren bort från det du vill förmedla. Men ibland finns det saker i vårt beteende som vi inte kan påverka. Då kan vi hjälpa publiken att bortse från det genom att själva benämna det som finns enligt logiken: "jag ser vad ni ser". Till exempel: "Jag anar att en eller annan funderar över varför jag har armen i mitella. Det beror på en isfläck på väg till jobbet. Nu ska vi prata om dagens ämne, nämligen..."

En sätt att tänka kring talarsituationen är att tänka roll.  Vad behöver jag göra i talarrollen för att nå mina åhörare? Kanske behöver jag tala högre, ta mer plats och titta folk i ögonen, till exempel. Det kan ju vara beteenden som jag spontant valt bort om jag var i en privat situation men som krävs av mig i talarrollen för att det jag förmedlar också ska nå fram - och in. Det räcker alltså inte att "vara sig själv",  du måste fundera över vad du kan behöva tona upp eller tona ner i ditt beteende för att fungera bäst i talarsituationen.

Målgruppen och budskapet

Än en gång: lyssnaren är viktigast. Det är publiken som har makten att stänga av och sluta lyssna. Du måste jobba för att få folk att ta IN ditt budskap, inte bara koncentrera dig på att få UT det. Fokus ska ligga på att få folk att lyssna,  inte på att du har sagt de rätta orden eller hinner visa alla powerpointbilder. Om ditt fokus ligger där blir det troligen på bekostnad av publikkontakt och interaktivitet.

När du funderar över ditt budskap kan du ta hjälp av tre frågor. Vad vill du att dina lyssnare ska veta efter att du talat? Vad vill du att de ska känna? Finns det till och med något du vill att lyssnarna ska göra? Gör svaren på dessa frågor klara för dig innan du talar.

Det vi kallar sändarmetoder kan du också ta hjälp av för att göra din presentation ännu bättre. Fundera t ex över vad du behöver förenkla, hur du ska beskriva (genom att exemplifiera eller genom att använda berättelsen), hur du visualiserar (genom att t ex använda presentationsbilder, skriva på tavlan eller använda föremål av olika slag). Läs mer i nya Talarkokboken.

Upplägget

Bygg din presentation i fristående delar – moduler. Bygg avslutningen först, så att du reder ut för dig själv vart du ska i din presentation. Detta brukar också spara tid eftersom du då också gör tydligt om vilken bakgrundsinformation du behöver.

När du byggt avslutningen är det dags att sätta samman inledningen som gärna får innehålla kopplingar mellan dig och din  publiken.

Ta med ett par extra moduler om det visar sig att du får tid över. Se också till att modulerna är av lite olika slag så att du kan skapa variation.